Aktuellt

Lägerliv!

Familje- och barnlägret i Kavalahti, Ingå samlade 30 barn och vuxna. Scouting, lekar och uteliv i härligt sommarväder. En dag fick vi besök av fåret Lennart.Läs mera »
24.06.2022 kl. 17:17

MKU:s årsmöte 2022

Metodistkyrkans i Finland svenska ungdomsförbund r.f. håller sitt årsmöte via Zoom tisdagen den 7.6.2022 kl. 18. På mötet behandlas stadgeenliga ärenden samt förslag till nya stadgar.Läs mera »
03.05.2022 kl. 13:58

Äntligen lägerdax!

Kom med på barn- och familjeläger 20-23.6 till det soliga och glada Ingå (Kavalahti lägergård). Vi leker, sjunger, simmar, badar bastu och har andakter tillsammans. Det ordnas program för barn i olika åldrar och även vuxna har egen tid för diskussioner och samvaro. Vi ses i Ingå!Läs mera »
24.03.2022 kl. 08:15

Kontaktuppgifter

Postadress: Bolagsvägen 33,02700 Grankulla
E-post: styrelsen@mku.fi

Gustav Wiik
Ordförande
gustav.wiik@hotmail.com 
050-409 1964

Cata Ekman-Niemi-Kaija
Sekreterare, cata@mku.fi

Ellen Sundström
Kassör 
ellensundstrom@gmil.com

Tack till Stiftelsen Brita Maria Renlund minne sr för lägerbidrag!

Händelsekalender

Inga händelser på kommande

15.8.2022 12:46
Har du ännu inte fått konferenstrycket? Skicka då mejl till grankulla@metodistkyrkan.fi
29.7.2022 20:18
En av mina favoritförfattare, Henri Nouwen, delar i en av sina böcker en berättelse om en skulptör som arbetade med hammare och mejsel på ett stort marmorblock. Medan han jobbade stod en liten kille och betraktade arbetet. Den lilla pojken såg på det som hände och han kunde inte uppfatta något annat än att stora och små bitar av sten föll i alla riktningar i rummet. Han förstod ingenting. Några veckor senare när pojken kom tillbaka såg han till sin förvåning att ett stort, kraftfullt lejon stod på marmorstenens plats. Med stor förtjusning ropade han: ’Hur kunde du veta att det fanns ett lejon i stenen?’
25.7.2022 12:15
I sin bok Tritonus återger Kjell Westö ett samtal mellan Brander och en invandrare. ”… nu ber jag inte alls längre.” Brander blir förlägen. Han hade för sig att bönen var en helig sak för alla som bad, oavsett religion. ”Varför inte?” frågade han. ”Det är svårt att förklara, men det är nånting här hos er. Jag säger inte att jag tappat tron. Men det kändes som om mina böner inte hade någon verkan här.” Det har onekligen blivit onaturligt att be i många sammanhang. Men finns det någon bön kvar i våra kyrkväggar?