Ett glastak är en metafor som används för att beskriva hur svårt det är för kvinnor att nå toppen i yrkeslivet och på en del andra områden. Och detta trots att vi menar oss leva i ett samhälle som står för likabehandling och allas lika värde! Men det finns också ett annat glastak, lika osynligt och minst lika effektivt. Nämligen det som gör att ingen ”normal och vettig” människa förväntas tro på något annat än det som kan vägas och mätas och omfattas av det egna förnuftets kapacitet.

För lite mer än 30 år sedan läste jag en bok som verkligen lärde mig något. Insikten sitter ännu kvar. Det var Larry Leas ”Bara en timme” (Salt & Ljus 1987) och handlar om hur man ber bönen Fader vår på ett annat sätt än det vanliga. Istället för att snabbt, på en minut, be genom den beskriver Larry hur man kan be genom de ämnen som Fader vår innehåller och göra bönen till något mycket mer än en snabbis. Jag har inte kvar boken (tyvärr) så därför kan jag eventuellt missa något nu när jag skriver om den. Men du får huvudtanken.

I ungefär ett halvt års tid, sen september 2021, har jag haft förmånen att praktisera som volontär vid det kristna medianätverket SAT-7. Närmare bestämt befinner jag mig i staden Limassol på Cyperns sydkust, där en av organisationens TV-studior bedriver sin verksamhet.